Historik

Garvarens son blev mecenat

Den 23 september 2014 har det förflutit 150 år sedan Karl Hedman föddes i en garvarmästarfamilj i Vasa. När han avled 1931, 66 år gammal, hade han bakom sig en mångsidig karriär som läkare, samlare och museiman. Genom hängivet samlingsarbete hade han byggt upp en värdefull samling med konst, konsthantverk och antikviteter, vilken småningom skulle tillfalla Vasa stad.

När Karl Hedman efter studietiden i Helsingfors återvände till Vasa, kom han snart med i den nygrundade Föreningen för Österbottens historiska museum, först som styrelsemedlem, men småningom med mera ansvarsfulla uppdrag som skattmästare och ordförande.

Till en början var museiföreningens verksamhet huvudsakligen inriktad på insamling i hela det dåvarande landskapet Österbotten.

Museibyggets drivande kraft

När behovet av permanenta och ändamålsenliga utställningsutrymmen blev kännbart, var det Hedman som drev saken framåt. På 1920-talet fattade staden beslut om att en museibyggnad skulle uppföras i Marieparken för museiföreningens och Karl Hedmans samlingar. Byggnaden planerades av arkitekten Eino Forsman i nyklassicistisk stil. Av bildhuggaren Emil Wikström beställdes bronsdörrar med scener ur Österbottens historia.

Översta våningen i den nya museibyggnaden fick Karl och Elin Hedman disponera för sina privata samlingar och som sitt hem. Där hade också Karl Hedman några år sin läkarmottagning. 

I de båda nedre våningarna fanns utställningssalar för museets rika samlingar av österbottniska allmogeföremål. Republikens president Lauri Kristian Relander invigde museet vid en högtidlig ceremoni den 28 juni 1930. Knappt ett år senare avled Karl Hedman, den 29 april 1931, i sviterna efter en blindtarmsinflammation.

Till att förvalta sin och hustrun Elin Hedmans förmögenhet och museala kvarlåtenskap, hade makarna grundat ”Hedmanska stiftelsen”. Efter Elin Hedmans död 1943 kvarstod museisamlingarna i Hedmanska stiftelsens ägo tills de övergick till Vasa stad år 1998.